Bachus

“Bröder så bålen, den fröjdas och röker,

Höjom för Bachus, vår glättiga ton!

Se hur han vänligt och milt oss besöker,

Skänker oss glädjen i Rack och Citron.”

Ur “punsch-historia och kuriosa” av Carl A Andersson

Advertisements

Antinori

Familjen Antinori har traditionerna i bakfickan och har varit i vinbranchen sedan 1395, alltså i mer än 600 år och i 26 generationer. Det är dock i den nuvarande generationen, under ledning av Marchese Piero, som företaget har haft mest inflytande. Främst på vinerna i Toscana, men även i andra delar av Italien och de sista åren även utanför Italiens gränser.

Antinori var bland de första som gick utanför Italiens vinlag, där druvblandningen i Chianti var bestämd. De exprementerade med sangiovese- cabernet-blandning i deras två flaggskepp Tignanello och Solaia från egendomen Santa Christina. Från och med årgång 2001 klassas villa antinori som IGT istället för DOCG för att man skall få större frihet i fråga om druvblandningar och framställningsmetoder.
Bland Antinoris breda portfölj av världsberömda viner tillhör Tignanello och Solaia deras mest kända.

Cloudy Bay

Inget annat vin i världen har så snabbt gått från ingenting till värlsberömmelse som Cloudy Bay. Allt har utvecklas sedan 1986, innan dess fanns inte ens ett vinfält på Cloudy Bay. Det blev världsberömt redan från första året, och efter några år var det de mest kända sauvignon blanc vinet i världen. Och allt tack vare sina explosiva, utmanande, syrarika paprika, lime och passionsfrukt aromer. Det hade aldrig gjort ett liknande vin innan och det skapade nya zeelands och marlboroughs berömmelse.

Idag ägs vingården av lyxvarugruppen LVHM och sauvignonvinet har många rivaler, men Cloudy bay har inte stått stilla. Här görs mycket bra chardonnay och pinot noir, en intensiv, fatjäst sauvignon kallad Te koko, liksom en oförglömlig, dovt aromatisk gewurtztraminer och Pelorus som är ett av Nya Zeelands bästa mousserande viner.

Ardbeg

Bröderna McDougall byggde tillsammans med några lokala bönder destilleriet vid den sydöstra stranden på Islay några kilometer från byn Port Ellen redan 1798. Ardbeg sålde inte i kommersiellt syfte förrän 1815 vilket även blivit det officiella året då Ardbeg grundades. I mitten på 1800-talet drevs destilleriet framgångsrikt av Flora och Margaret MacDougall, de hade faktiskt upp emot 60 anställda. Detta kan jämföras med de 10 man har anställda idag. På slutet av 1800-talet hade de en årsproduktion som översteg en miljoner liter! När whiskyjournalisten Alfred Barnard besökte destilleriet 1885 producerade destilleriet mest whisky på ön och lagrade 6.000 tunnor i fem stora lagerhus. Barnard var mycket imponerad av destilleriet som han beskrev som “As we reached the top of a hill, a sudden view of beautiful Ardbeg, as seen in our illustrations, presented itself to view and recalled our minds from romantic wanderings” Fram till 1959 ingick destilleriet i familjen McDougalls ägo.

1973 köptes destilleriet av en fond för £300 000 och ingick sedermera i Allied Distillers bland många andra destillerier. 1981 lades destilleriet ned då de ansåg att de hade tillräckligt med whisky för många år framåt. Dessutom ägde Allied Distillers även Laphroaig som producerar en liknande whisky. 18 jobb försvann i samband med nedläggningen. De beslöt dock att öppna destilleriet igen 1989 för att producera maltwhisky till olika blendedwhiskys men det drevs bara på halvfart fram till 1996, då beslöt Allied Distillers sig för att sälja Ardbeg och intresset lät inte vänta på sig. Glenmorangie PLC köpte Ardbeg för sju miljoner pund varav £300 000 var för varumärket Ardbeg. Glenmorangie spenderade snabbt en hel del pengar (£1,4 miljoner) för att få igång destilleriet. De nya ägarna förstod vikten av att bibehålla och lyfta fram den hantverkstradition de hade haft i Ardbeg för smaken av whiskyn.

Nyligen lanserade de den första utgåvan sedan Glenmorangie PLC tog över. Very Young Ardbeg 6 år som inte lämnat någon besviken. 2004 lanserades ett fåtal flaskor orökt whisky som fick namnet Kildalton. Under hösten 2004 fick destilleriet nya ägare då Glenmorangie Plc såldes till det stora franska modeföretaget LVMH

Vattnet som man använder sig av kommer från sjön Loch Uigeadail vilket också fått ge namn åt Ardbegs senaste utgåva. Vattnet där är mjukt och mycket torvsmakande. Ardbeg mältade allt sitt eget korn fram till 1973 då började de att köpa 30 % av sitt korn från Port Ellen Maltings.  I samband med återöppnandet 1989 började man med att köpa allt sitt färdigmältade korn därifrån, vilket man gör även idag. Det kornet anses vara det mest torvrökta i hela Skottland. Kornets röks till specificerade 50 ppm och mätt i slutprodukten håller whiskyn en phenolhalt på hälften, 25 ppm. Bruichladdich hävdar dock att man gör en whisky som kommer att bli rökigare (80 ppm, Octomore) än Ardbegs whisky.

Mäskkaret som tar 4,5 ton är i rostfritt stål. Jäskaren som är sex till antalet och tar 23.500 liter är tillverkade i Oregonfuru och lärkträ. Ardbeg har två traditionellt lökformade pannor på 18.000 liter (mäskpannan) respektive 17.000 liter (spritpannan). Spritpannan har en så kallad puryfier längst ut vilket man hävdar skall återdestillera en del av spriten en extra gång. Enligt destilleriet är det varför whiskyn har en balanserad karaktär med inslag av sötma och fruktighet. Middle cut, dvs den del som spritpannan producerar sprit man behåller för lagring, är cirka fem timmar och 15 minuter. Råspriten blandas ner till 63,5% innan den lagras på fat.

En stor del av whiskyn lagras i first-fills och second-fills bourbonfat som kommer från Jack Daniels Distillery i Tennessee. Sedan nystarten 1997 används endast några enstaka sherryfat för lagring.

Fram till 1974 lagrade man whiskyn på plats i lagerhus precis nere vid havet vilket vissa hävdade gav whiskyn en stänk av tång och sälta. De revs dock helt sonika ner och nu lagrar man faten i fem traditionella lagerhus en bit upp från stranden. Buteljerar gör man i Broxburn utanför Edinburgh.

Ardbeg producerade 550.000 liter 1999. Det har nästan dubblats då de 2005 producerade cirka 1.000.000 liter.

källor:

http://www.whiskyguiden.se/Islay/ardbeg.html

Oban

Oban är känd för sin något fruktiga och kryddiga karaktär som rundas av med en rökig och salt smak. Namnet Oban betyder ”den lilla viken” och är ett av skottlands äldsta, byggt som bryggeri av John och Hugh Stevensen runt 1794. Idag är utvidgning omöjligt då destilleriet ligger mitt i centrala Oban. På grund av Obans inklämda läge och begränsade yta att expandera stängdes destilleriet 1969-1972 då produktionen inte ansågs vara tillräckligt effektiv, men produktionen upptogs 1972. Det är ett av Skottlands minsta destillerier, med bara 700,000 liter i produktionskapasitet. Oban 14 tillhör serien ”the six classic malts”.

Ch lafite rothschild

Slottet tillhörde på 1700-talet Marquis de Ségur, precis som Latour och Calon-Ségur. Vinerna från Lafite fanns på Ludvig XV:s bord i Versailles, liksom hos Richelieu – och Thomas Jefferson. 1797 var man först i Bordeaux med slottstappning. Tillnamnet Rothschild fick de 1868 genom baron James de Rothschild. Slottet är elegant snarare än monumentalt, precis som vinet. Under 1960-70-talen var vinet i gungning men återupprättades av Emile Peynaud. 1976 och 1979 var Lafite störst i Bordeaux. Åren 1982 och 1985 har förstärkt slottets rykte.

Premier Cru Classé 1855. Det mest ryktbara av alla slott i Bordeaux – själva symbolen för prestige och rikedom.

Ypperligt läge på djupa grusåsar med svagt sluttande odlingar.

Cabernet Sauvignon 71%, Merlot 25%, Cabernet Franc 3%, Petit Verdot 1%.

Lågt skördeuttag, lång jäsning vid låg temperatur på rostfritt, lagring på nya ekfat 18-20 månader.

Bör lagras 15-20 år om inte längre

Dr Konstantin Frank

Dr Konstantin Frank var en av östkustens största vinpersonligheter. Född i Ukraina, utbildad i Tyskland kom han 1951 till New York och började på Gold Seal Vineyards. Under sina 10 år där blev han en pionjär vad gäller viniferaplanteringar – den första som hade framgång med viniferadruvor här. 1962 startade han Vinifera Wine Cellars. 1985 avled han 86 år gammal. Idag efterträdd av sin son Willy, som sedan 1986 dessutom driver Chateau Frank, med högklassiga champagnetolkningar av Pinot Blanc, Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Stor plantskola.

Finger lakes ligger i centrala New York States och skulle vara alldeles för kallt för vin om det inte vore för de elva djupa, iskalla Finger lakes som har en tempererande effekt på de hårda vintrarna, skyddar mot frost och reflekterar ljuset under sommrarna. Området ligger ändå på gränsen för odling av vindruvor, men en del utmärkta mousserande viner, chardonnay, gewurtztraminer visar att det går att genomföra.

Frånsett Chardonnay (som fatjäses helt) sker jäsning på tank, även en del lagring på franska ekfat. Röda viner får 1-2 veckors skalkontakt och lagring i barriques. Mousserande viner genomgår malolaktisk jäsning och lagras 3-4 år på jästen innan degorgering.

Veuve Clicquot

Huset som har sitt namn efter en av Champagnes största historiska legender, Barbe-Nicole Clicquot-Ponsardin som föddes 1777 och gifte sig 1798 med François Clicquot. François drev vid den tiden ett litet vinhus som hans far Philippe Clicquot-Murion hade grundat 1772. 1805 dog Francois hastigt i en febersjukdom och lämnade Nicole ensam med parets lilla dotter. Då Nicole, vid 27 års ålder, ärvde sin avlidne makes vinhus beslutade hon sig snabbt för att ta över hans affärer och att ägna all sin tid åt att fortsätta driva och utveckla champagnehuset. Madame Clicquot beskrivs ofta som den första moderna affärskvinnan. Efter sin makes död tog det henne endast fyra månader att finna skickliga medhjälpare, skrapa ihop kapital och grunda huset Veuve Clicquot Ponsardin. Långsiktig som hon var, köpte hon upp många vinmarker, och med sina drygt 280 ha är Veuve Clicquot idag en av de största ägarna av vinmark i Champagne. Hon skapade den gula etiketten som idag är husets varumärke och hon uppfann även “remuage”- tekniken.

Veuve Clicquot är en av Norges mest sålda Champagne och för några årtionden sedan var det den ända Champagnen som gick att hitta på de flesta restaurangmenyer. Idag står Champgangen fortfarande högt och representerar fortfarande kvalitet. De lagar runt 10 miljoner flaskor varje år vilket placerar dem storleksmässigt, på andra plats efter Moet & Chandon.

Det lagas många utgaver  av Veuve Clicquot och huvudvikten ligger på Non Vintage (utan årgångar), med den välkända gul-oranga etiketten. Utan årgång lagas den torra(brut), den halvtorra(sec) och den söta(demi-sec). Alla är baserade på drygt 50 % pinot noir, 15-20 % pinot meunier och 30 % chardonnay. Prestigechampagnen är sjælvklart en hyllning till änkan och bär namnet Grande Dame.

I juli 2010 hittade en grupp dykare 168 flaskor med Veuve Clicquot från 1830-talet ombord på ett sjunket fartyg utanför Åland vilket antas vara den äldsta fortfarande drickbara champagne som någonsin påträffats. De tros vara producerade i början av 1800-talet vilket innebär att de är äldre än den tidigare äldsta kända flaskan, som hittades på den skotska ön Isle of Mull 2008.

Flaskorna hade bevarats på grund av mörkret, det låga temperaturen och trycket inifrån flaskorna som hindrat havsvatten från att tränga in. Varje flaska beräknas vara värd omkring en halv miljon kronor.

Efter analys har flaskorna visats sig vara av tre märken, Veuve Clicquot, Pieper Heidsieck och det nedlagda märket Juglar. Flertalet flaskor planerades auktioneras ut av Ålands landskapsregering.

Källor: http://www.visitaland.com/se/fakta/champagne/ ,
http://www.alandstidningen.ax/article.con?id=23118&iPage=1 , Champagne- Toralf Bölgen

Bonterra Chardonnay

Fetzer Vineyards – USA, californien, Mendiocco country. Gjord på druvan Chardonnay.

Ekologisk KRAV märkt vin. Bonterra betyder God Jord. 1985 började familjen Fetzer att odla ekologiskt . Allt från örter till vindruvor odlades helt ekologiskt. – ”Vi valde inte att börja producera det ekologiska vinet för att det var annorlunda. Vi valde att göra det för att det helt enkelt var det godaste vindruvor vi någonsin ätit”

Med åren har buteljerna anpassats efter innehållet. Etiketter av vasspapper, ingen metall eller plast. Endast lite bivax som förseglar korken. Texten är gjord av soyabläck. Buteljerna är gjorda på returglas.

Vinet har en mjuk doft av äpple och vanilj. Fyllig och torr. Milda syror balanserad fat och frukt.

Passar till kraftiga fiskrätter, skaldjur med sälta och ljust kött.

 

Jägermeister

Jägermeister lanserades i Tyskland 1935, då en man vid namnet Curt Mast ansåg att spritutbudet inte var digert nog. Jägermeister är tyska för jägmästare och produktens innehåll är hemligt med sin unika mix av 56 olika örter. Drycken har enligt Systembolaget, “en kryddig smak med viss bitterhet, inslag av lakritsrot, torkade örter, kanel, ingefära och pomerans”. Lanseringen blev snabbt en succé, men först nästan 30 år senare (1964) fick övriga länder ta del av sen säregna produkten.

Sju år senare, 1971, var det dags för Jägermeister att ta klivet över Atlanten till våra amerikanska bröder och systrar. Jänkarna välkomnade varmt drycken, som dock inte fick riktigt fäste förrän några år senare. Sedan dess har segertåget fortsatt och idag hittar du Jägermeister i över 60 länder, varav Kina 1997 blev den senaste introduktionen.

Jägermeister har bland annat aktivt sponsrat fotbollslaget Eintracht Braunschweig och under 1970-talet var man en viktigt sponsor inom motorsport. Bland de största och mest expansiva marknaderna idag hör också Italien och Tjeckien.

På sidan av etiketten på Jägermeisterflaska finns följande dikt av Otto von Riesenthal (1848):

Das ist des Jägers Ehrenschild,
Daß er beschützt und hegt sein Wild,
Weidmännisch jagt, wie sich’s gehört,
Den Schöpfer im Geschöpfe ehrt.

Översättning:

Det är jägarens adelsmärke,
Att han skyddar och vårdar sitt vilt,
Jagar som det anstår en jägare,
Som ärar Skaparens varelser.

I en artikel i den svenska jägarförbundets tidskrift Svensk Jakt Nyheter i Maj 2012 tas det upp att en tysk djurrättsorganisation kräver att den tyska örtlikören Jägermeister ska döpas om. Orsaken: Namnet förhärligar jakt.

Källor: http://www.dricka.se/sprit/jagermeister/